bläblä
fan va jag grubblar och tänker och grubblar, men även fast mina tankar går igenom samma sak om och om igen nästan 24 timmar om dygnet så känns mitt svar så långt borta, jag vill vara liten igen, kolla på eva och adam, äta godis på lördagar, ta lätt på livet, leka burken på sommarkvällarna, ha en allra bästa vän och bara leka att man är stor och har en pojkvän, sminka sig hela tiden för att få känna sig stor, hitta på danser till bubbles, tälta på tomten och kolla på söta killar i skolkatalogen hela natten, vara hemligt "förälskad", jag vill va liten och tro att jag vet vad att vara kär innebär, jag vill bara tro att jag vet vad krlek är, jag vill inte veta det på riktigt, tyvärr då gör jag det, men det vill jag inte, det kan jag lära mig när jag är 25, inte nu, kärlek är bara komplicerat i den här åldern ändå... är det bara jag som har svårt att lita på folk? och våga släppa taget och chansa? har väl mina anledningar men jag vill inte ha det såhär...
Släpp spärren och våga chansa.
det är svårt jag vet, vi alla sitter i samma båt på nått sätt ..
tro mig, inte bara du lilla guman... inte bara du
