once upon a time, it was a girl named Amanda, and here is her story

Medans jag stod i köket och gjorde mitt te nyss så började jag fundera på vilka som är ens riktiga nära. Jag tror aldrig man kommer kunna veta det. Vissa kankse. Men många man tror är ens riktiga vänner kan tillslut visa sig vara en av de man fruktar mest och när man väl har fått den känslan är det svårt att kunna ta tillbaka dem nära sitt hjärta. Nån som förstår vad jag menar? Jag är i den situationen nu. När jag inte vet vad jag ska tro och jag inte vet hur jag ska reagera. Det känns som man blivit sviken av någon på det sätt man trodde att den personen aldrig skulle kunna svika en på.  Sjukt jobbigt. Vet inte om jag ska vara ledsen eller arg.

Förlåt för det riktigt djupa och tråkiga inlägg. var tvungen att skriva av mig, höhö. Back to normal.